Mars 2020

Vi är uppmanade att jobba hemifrån. Det absolut viktigaste är att vi skyddas och är säkra. Coronakrisen har drabbats oss alla på ett eller annat sätt. Först blir man chockad och rädd av det dramatiska i det hela. Sen funderar man hur man ska anpassa sig till den helt nya situationen.

Vad blir min arbetsroll i det hela? Mitt jobb är ju främst på kontoret där jag hjälper till med saker på plats. Ser till att allt finns och att alla kollegor har det dem behöver för att underlätta i deras arbete. Hålla koll och finnas där. Jag har mitt fina skrivbord i receptionen. Jag tar emot besökare och öppnar dörren för alla som inte har en nyckel. Jag träffar alla fina människor och tar i hand och kramas. Kommer det ändras efter det här? Kommer vi sluta ta varandra i hand? Eller kommer vi en dag ha glömt det här och kommer allt bli helt som vanligt igen? 

Frågor dyker ständigt upp i huvudet. Viktigast är att vi klarar oss helskinnade ur det här. Det är nummer ett.

Men det finns en stor saknad av att inte vara på kontoret. Jag saknar att träffa alla härliga kollegor och glada personer som kommer på besök. Jag saknar stämningen som finns där. Skratten.

Men vi anpassar oss fort. Vi hörs hela tiden på telefon och via videomöten. Till och med en cyber-AW via Microsoft Teams. Jättekul koncept! Vår fina gemenskap går inte förlorad. Vi håller ihop som vanligt. Fast på ett lite annorlunda sätt. Men det känns tryggt. Vi är starka tillsammans. Alla finns där för varandra. Och alla bryr sig.

Och arbetet fortsätter i full fart. Allt finns i molnet. Alla är uppkopplade. Vi ändrar successivt vårt arbetssätt för att anpassa oss till nuvarande situation så att vi når våra uppsatta mål.

Vi står alla inför en utmaning. Men utmaningar är drivande. Och vi drivs dels av en enorm omtanke för varandra. Tillsammans överkommer vi hinder. Vi hittar bra lösningar tillsammans. Allt fortsätter, fast på ett annat sätt. Business as (un)usual.

Kram

Vänliga hälsningar Anya