Jahapp! Sådär värst lång tid tog det ändå inte att ställa om arbetsdagen till en ny vardag: i stort sett helt digital och med tvättmaskinen brummandes i bakgrunden.

Agendan för arbetsdagen ser i stora delar likadan ut som tidigare, men med en stor skillnad. Alla de möten jag hade varje vecka… alla de värdefulla, inspirerande, personliga mötena jag hade med nya spännande människor. De kan jag inte genomföra som tidigare. Jag kan inte välkomna dem till vårt fina kontor, erbjuda en kopp kaffe och sätta oss ner i soffgruppen för att sedan avslappnat prata om vilka vi är, vad vi vill och hur vi skulle kunna göra saker ännu bättre tillsammans ute hos våra kunder.

När jag ställdes inför detta faktum fick jag faktiskt lite ont i magen. Hur ska jag kunna förmedla en personlig och avslappnad känsla, till en helt okänd person via ett digitalt medium? Att kanske inte ens kunna se personen i fråga, utan istället genomföra ett personligt möte bara genom att föra en dialog via telefon. För mig betyder det personliga mötet oerhört mycket. Blick, kroppsspråk och rörelsemönster är värdefulla komplement till de ord och meningar en person delar med sig av.

Nu… efter ett par veckors omställning; flertalet onlinemöten, ett par telefonintervjuer och åtskilliga webintervjuer kan jag konstatera att skillnaden kanske inte är så stor trots allt. Så länge jag är mig själv och vi efter lite småprat kan slappna av, brukar dialogen flyta på riktigt bra. 

Jag måste erkänna att jag föredrar Teamsmöte, där vi har möjlighet att se varandra (mina gestikuleringar kommer inte riktigt till sin rätt över telefon 😊), men över lag har det varit enklare än förväntat. 

Jag hoppas såklart att jag med tiden kommer att kunna återgå till personliga möten för att skapa nya kontakter, men samtidigt är det kul att utöka verktygslådan med ytterligare ett forum för att möta andra människor. Jag vill ju ändå gärna tro att jag klarar av att vara digital OCH personlig 😊