Solen sken och ingen snö fanns än i sikte, men med skidor och packning i bilen satt de där äntligen. Ett gäng glada och taggade kollegor. Några med vana på ett par skidor. Andra totala nybörjare.  Men alla hade de tagit sig an utmaningen att åka stafetten. En drygt sex timmars bilresa stod nu emellan dem och stugan. Mot Sälen och Vasaloppet!

Ganska snart insåg de att denna sex timmars resa kommer bli närmare tio. För minst tre stopp ska göras. Lunch, bullfika, och middag är ju ett måste på en trip som denna och skönt det. För här har ingen bråttom. Tiden flög och efter många skratt i bilen hade lunchstället sedan länge förvunnit ur backspegel. Nu närmade de sig Torsby för att båda fika och plocka upp siste man. De rullade in i husområdet där det stora röda trähuset hade stått sedan länge med en så vacker snöklädd sjö i bakgrunden.

Lite senare efter middagsstoppet, och lite härlig förvirring om vilka ställen som var öppna I Malung, började Sälen närma sig. Solen dök ner bakom trädtopparna med ett magnifikt rosa sken medan kamrateran i bilen spelade musik-quiz. Nu är vi ju framme! Utbrast någon och del två på musik quizet fick sparas till hemresan. Det var ett hyfsat litet hus med många sängplatser. Det fanns lika många sängplatser som stretchare. Åtta lag räknade och hela 40 medarbetare hade anlänt från alla delar av vår skandinaviska halvö. Det hade blivit sent och spänt gick dem och la sig.

Ring ring. Gröt. Kaffe. Ägg. Kläder. Vantar. Mössor. Pjäxor. Nummerlapp och chippet runt benet. Allt var i sin ordning och bilen drog iväg med det första gänget.

Alla fick kämpa hårt för det var ingen lätt uppgift att ta sig igenom snön dessa långa distanser, men solen var snäll denna dag och värmde de tusentals skidåkarna i spåren. Många gick omkull men reste sig beslutsamt upp igen. Flera lärde sig att bemästra diagonalen medan andra körde på med stakning. Här fanns ingen rätt eller fel teknik. Det fanns bara att klara av utmaningen.

Nittio kilometer hade alla fem-manna lagen tagit sig och varenda Stretchare hade följt i vår landsfader spår och tillsammans tagit sig hela vägen från Sälen till Mora.

Lite skavanker här å där hade de dragit på sig under dagen, men det gjorde inget för kämparandan hade fått skina. Nöjda, trötta å belåtna satt det på vägen tillbaka till stugan där det vankades tre-rätters av kvalité.  

Det gick rykten om att bastun va igång och tjejerna va snabbast. Killarna tog glatt ett steg tillbaka och knäppte en öl medan de väntade på sin tur. Tror det eller ej, men varmvattnet räckte till alla.  

Rena och fina slog de sig ner vid (lång) borden. Tidigare laguppdelningar och bolagsgränser var nu som bortblåst och den fantastiska maten fyllde Stretcharena med både gott humör och gemenskap. Det pratades, skojades, firades och umgicks fram till småtimmarna. Det var något magiskt som låg över den där stugan den kvällen i mars. Något som de alla sent skulle glömma.

Nu var det enda som återstod en trevlig hemresa och en del musik-quiz för att runda av en otrolig resa.

Reflektioner från Göteborgs-teamet, det här tar vi med oss! 💯😍

Martin: Skidåkning, gemenskap & laganda

Jonatan: Tufft, kul & samarbete.

Hjalmar: Gott sällskap, kämparanda & logisitk

Olivia: Utmanande, nervöst & förjävla roligt

Jonas: Längdskidor, lagarbete & utmaning

Caroline:Nervöst Kul & Utvecklande

Axel: Kul, Spännande & laganda